**mina barn** barn?? (på jobbet)
Det finns inget som får mig att må så bra som när barnen kommer och ger mig en kram
Jag har dom att tacka för att jag kliver upp med ett leende på läpparna varje dag och kommer hem på bra humör.

jag älskar mina hundar
Dom ger mig obegränsad kärlek varje dag! finns inget som slår att vakna upp och ha två glada tjejer som möter en och vill ha en klapp! som håller mig sällskap vart jag än är och alltid är glada!

Varför känner jag hela tiden att det är någontng som fattas i mitt liv? varför kan jag inte vara nöjd med de jag har? Jag har aldrig vart nöjd med de jag har jag vill alltid ha någonting annat!?

Jag känner mig inte hemma någonstans! Allt jag vill är bort. men om jag nu kommer bort kommer jag vara nöjd då?

jag har folk runt mig som bryr sig om mig, men jag känner mig ändå oändligt ensam.
Det finns ingen som jag känner mig helt trygg med som jag kan berätta allt för.
Jag har personer runt mig som vet olika saker om mig och hur jag mår, hur jag känner
och hur jag vill.
Men det finns inte en ända som vet allt och kan lägga ihop de och fullständigt förstå mig!



Det finns säkert några som skulle finnas där genom eld och vatten, det är min brist på tron på andra mäniskor  som gör att jag inte släpper in dom. Jag litar inte på att dom ska stå brevid mig om jag skulle behöva det! Varför skulle någon vilja göra de? Jag står gärna brevid mina vänner när dom behöver det men jag förväntar mig inte att det ska finnas någon som gör de om jag skulle behöva det. Klarar jag det inte själv så kanske det inte är meningen att jag ska klara det? Att be om hjälp känns bara så fel för mig!



Sen finns det en anledning till att det är som det är jag har ju själv satt mig i den sistsen jag sitter i? och som man bättar får man ligga så är det ju! Nej kanske inte fullt ut! Men det finns bara ett antal gånger man kan bli sårad av dom som man litar på, när det förtroendet är brutet finns det inte mycket som kan laga de! Jag litar inte på att dom som finns där idag ska finnas där om ett år. Mycket kan hända på ett år och jag kanske står med helt nya personer runt mig då?



Varför kunde det inte vara så att jag bara levde tills jag blev 20? jag har alltid sagt att jag ALDRIG kommer bli 21, kunde jag inte bara få haft rätt? Det är inte så att jag vill dö absolut inte! Men varför är jag här idag? Har jag någon plats att fylla?!?