Har börjat skriva på detta inlägg i vadå lite mer än 3 veckor?! Eller kanske längre?! Men jag har skrivit sen tagit bort och börjat om sen från början igen. Så jag tog penna och papper för då suddar man inte utan man skriver allt så som man tänker, känner, tycker. Så vi får se hur det blir!

Varför jag inte har skrivit någonting sen jag åkte till fjällen?!

 

Krocken...besvikelsen...

krockade tankbil och voltade - hanmade på taket och kröp ut. Min första tanke va varför överlevde jag detta? De hade jag inte behövt göra. Slog bort tanken lika snabbt och sa : jag vet varför, jag är inte klar än jag har en sak till i livet jag måste göra. Jag måste träffa *honom* en gång till, jag måste få veta om det var/är på rikitgt! Eller är det bara en fantasi som jag vill ska vara sann? Bara tiden kan utvisa det! men tanken är nog tyvärr redan klar! Jag har nog bestämt mig för hur det är. Men de krävs två för att få de svaret jag vill ha! jag är bara en!

 

Fyllan...

Ja vad ska man säga om den? jag är bra charmig som full ^^ jag lyckades få upp bilen ur diket och ge bort den - ha en trevlig kväll- och två nya nummer! inte helt misslyckat helt enkelt. När jag är full har jag inga som helst problem! vilket är extremt skönt!

 

känslorna...

Ja dessa känslor är hemskt jobbigt, jag öppnade upp mig mer för dom som på ett eller annat sätt fanns i mitt liv vilket har väckt känslor både bra och mindre bra! och för flera personer... vilket är confusing minst sagt! Men jag tänker inte göra som jag brukar jag tänker inte stänga inne jag tänker ha alla kort på bordet och ha de så!!

 

Jobbet...

fast anställd. - ett ord laddad med possitiv energi! svar ja... men för mig va de dubbelt jag kände äntligen gud va skönt! och samtidigt fick jag en snara runt halsen - jag va fast.Jag kände mig strypt! Missförstå mig inte jag älskar mitt jobb! Men jag har aldrig vart fast, jag har alltid vart på väg någonstans. Nu ställde sig något i vägen för mig. Ska jag vara kvar här? Ska jag planera in ett liv i sthlm? det har aldrig vart min plan! Jag har vart på väg bort från stockholm sen den dagen jag först satte min fot här igen!

 

 

 

 

Ensamheten...

 

 

Jag trivs helt plötsligt med den! känner inte behovet av närheten av andra! jag sover själv och bra! jag är ensam

hemma ofta och älskar det! är det ett fel eller är det bra att jag accepterat de äntligen efter så mångaår?!