Alien är fortfarande en bestämd liten Bebis! Även utanför magen!

Och han som nu mera kallas Benjamin har ju vart bestämd sen riktigt tidigt i magen! Sparkar på apparaten som ska registrera hjärtat! De tyckte han inte om! Sen ska vi ju inte prata om ultraljuden. Alla som gjort dom har haft problem då han flyttar på sig och knuffar och buffar och gömmer sig! 


Han tyckte oxå att han skulle ut tidigare än de planerade snittet! Med två timmar för att vara exakt! 


Vi ringde till förlossningen vid 04:00 morgonen vi skulle åka in. För då hade jag haft förvärkar i ett dygn och dom började komma allt tätare! Jag skulle ta två alvedon och vila då jag ändå skulle vara här vid 09:00 och förberedas inför snittet som skulle bli vid ca 11:00! Men Blev det inte bättre skulle vi ringa efter en timme! Och ni kan ju gissa vad som hände då ;) jo det va ju inte lugnare! Så vi skulle åka in tidigare! Så vi va inne kl 06:30 och dom lyssnade på Hjärtljud och kollade värkarna som va oregelbundna efter bilfärden in! Dom förberedde ändå en del saker inför operationen nere på förlossningen. Sen fick vi byta rum och jag fick en säng. Skulle byta om. Vilket gick sådär. Fick på mig rocken och kollade på strumporna innan de började göra riktigt ont. Håller hårt i Antons hand och minns att jag tänker faan vilken tur att jag inte ska föda vaginalt om dom kallar detta Förvärkar vill jag inte veta hur en riktig värk känns! Sen hör jag Anton fråga en barnmorska som va in och städade om det kan komma någon och hjälpa till för nu va de max tre minuter mellan. Jag tyckte allt bara gick så långsamt! Men nu kom läkaren! Och skulle kolla hur öppen jag va för att se hur fort jag skulle då snittet! Sekunden efter att hon undersökt mig (aj va ont) gick allt fort! Jag fick någonting som skulle få värkarna att avstanna! Och nästan samtidigt som jag får den så kom läkaren tillbaka och sa vi rullar till operationen nu på en gång! Där fick Anton kläder och vi fick vänta lite medans dom fixade salen. 



Väl inne så pratade alla hela tiden tyckte jag! Och dom hade stora problem med att sätta nålen rätt och jag fick värkar under tiden jag inte fick röra mig eller spänna mig! Tack för den! Vet inte hur många gånger som stack mig utan att hitta rätt. Tillslut så fick en annan narkosläkare komma in. Sen gick de snabbt när dom väl lyckades! (Efter kanske 15 min) känslan va overklig man kände ingen smärta alls med kände precis allt dom rörde! Jag blundade och bara hoppades att allt skulle vara över! Jag skakade som jag vet inte vad! (Ända sen värkarna började komma oftare) Väldigt obehagligt!! Ett under att Anton lyckades hålla i min hand ;)

Jag hör dom säga men gud en sån söt liten bebis, sen tröck dom ut honom! Jag fick se (tror jag öppnade ögonen en liten sekund iaf) sen gick Anton med till bordet bakom oss!

Ut på uppvaket så fick jag massa varma filtar och mediciner för att jag först va iskall men även skakade som jag gjorde. Kunde redan då röra på mina tår! Och fick min lilla bebis på bröstet! 


En mini Anton med massor av hår ;)






Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0