I helgen mådde jag riktigt bra! inte fysiskt utan psykiskt! Allt kändes lätt och vi planerade upp ganska mycket av de kommande månaderna! Det kändes i söndags som att allt kändes lätt. Men måndag vart en tuff dag, kände mig riktigt nere och ville bara dra täcket över huvudet! Nu är det väl tur att jag har valparna som måste ut ganska ofta så jag inte gör precis så, utan jag måste gå ut och gå små korta promenader! Vilket hjälper! Men hela veckan hittills har känts riktigt tuff.

 

Kroppen fungerar inte och de är nog de som gör det otroligt jobbigt! Jag vill liksom vara med och göra saker, men de går inte. Kramperna i magen fortsätter trost medicinen. Matlusten finns inte alls utan tvingar i mig så mycket jag kan. För jag mår bättre av att äta, men att ta den där mackan när man mår illa är så svårt. Att svälja när mat när man måt illa är inge vidare. 

 

Min rygg/bäcken tror jag försöker döda mig. Har alltid haft ont där och de hoppar lite pga av att jag har ojämna ben. Så jag trodde ärligt att det inte skulle påverka mig mer under graviditeten än innan. Men så fel jag hade! Det hoppar och hoppar och jag sväller upp och blir svullen och smärtan strålar runt i kroppen när jag rör mig. Som tur är så har det bara vart så senaste tiden och inte hela tiden. Detta med ett stödbälte testade jag men trycket på magen gör illamåendet värre! Jag kan inte ens ha tajt linne på mig utan att det är obehagligt.